Vi lever modernare än någonsin. Vi har mat som kan stå i månader, drycker i alla tänkbara färger, matleveranser till dörren och arbetsdagar där vi kan sitta framför en skärm i åtta timmar utan att egentligen behöva röra oss.
Men våra kroppar har inte förändrats i samma takt.
Jag lyssnade nyligen på hjärnforskaren Katarina Gospic på radion, och en tanke fastnade särskilt hos mig: ”Tänk efter vad farmor eller mormor gjorde.”
Det är en väldigt enkel tanke. Men kanske också en av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss om vår hälsa.
Vi lever 2026 – men kroppen är betydligt äldre
Människan är biologiskt anpassad till ett liv som under större delen av vår historia såg helt annorlunda ut än idag.
Vi gick. Vi bar. Vi plockade. Vi lagade mat från råvaror. Vi vistades utomhus och följde dagsljuset betydligt mer än vi gör idag.
Och även för bara några generationer sedan var vardagen full av sådant som idag nästan har blivit fritidsaktiviteter.
Farmor gick ut och plockade blåbär. Mormor arbetade i trädgården. Man promenerade till affären, lagade mat från grunden, torkade svamp och örter och satt kanske på kvällen och stickade eller arbetade med händerna.
Idag behöver vi knappt resa oss från stolen.
Det betyder inte att allt var bättre förr. Det var det definitivt inte. Modern medicin, hygien, livsmedelssäkerhet och teknologi har förbättrat våra liv enormt.
Problemet uppstår när vår moderna livsstil kolliderar med vår gamla biologi.
Kroppen förväntar sig rörelse
Vi är inte skapade för att sitta stilla åtta timmar, åka bil hem och sedan sätta oss framför ytterligare en skärm.
Kroppen förväntar sig att användas.
Och det behöver inte betyda en timmes stenhård träning på gymmet.
Promenera. Arbeta i trädgården. Plocka blåbär. Gå i skogen. Cykla. Bär matkassarna. Ta trapporna.
Det intressanta är att mycket av den rörelse vi idag försöker lägga in som ”träning” tidigare helt enkelt var vardag.
Samma princip kan appliceras på hjärnan. Att sticka, snickra, laga mat, odla eller plocka bär innebär att vi använder händerna, koncentrationen och sinnena på ett helt annat sätt än när vi passivt scrollar genom en skärm.
Och samma sak gäller det vi stoppar i oss
Titta på innehållsförteckningen på vissa moderna livsmedel.
Färgämnen. Aromer. Emulgeringsmedel. Sötningsmedel. Modifierad stärkelse. Smakförstärkare.
Sedan jämför vi det med ett blåbär.
Ingredienser: blåbär.
Eller en torkad ört.
Ingredienser: ört.
Det är en ganska slående kontrast.
Vår mat behöver naturligtvis bearbetas ibland. Att mala, koka, fermentera och torka är också former av bearbetning som människan har använt länge.
Det är därför viktigt att skilja mellan bearbetad mat och ultraprocessad mat. Problemet är inte att människan gör någonting med råvaran. Frågan är snarare hur långt från den ursprungliga råvaran vi har kommit.
Torkade örter är egentligen inget modernt påfund
Långt innan det fanns kapslar, pulver och kosttillskott använde människor växter.
Man samlade dem när de växte som bäst, torkade dem för att kunna använda dem under resten av året och gjorde infusioner och avkok.
Det är egentligen en väldigt enkel teknik:
Växt → torkning → varmt vatten → extraktion.
Vattnet extraherar en del av de naturligt förekommande ämnena ur växten. För vissa örter är även de flyktiga eteriska oljorna viktiga, vilket är anledningen till att örtte traditionellt ofta får dra under lock.
En ört är dessutom inte ett isolerat ämne. Den kan innehålla ett stort antal naturligt förekommande ämnen – exempelvis polyfenoler, flavonoider, organiska syror och eteriska oljor – i samma växtmaterial.
Det betyder inte att ”naturligt” automatiskt är bättre eller säkrare. Giftiga växter är också naturliga. Men det finns en viktig poäng i att återupptäcka de livsmedel och växter som människan har haft en lång relation till, snarare än att automatiskt utgå från att mer processat alltid är bättre.
Vi behöver inte välja mellan vetenskap och tradition
Det här är kanske den viktigaste poängen.
Att gå tillbaka till vissa äldre vanor betyder inte att vi ska gå tillbaka i tiden eller säga nej till modern vetenskap.
Tvärtom.
Vi kan använda dagens vetenskap för att förstå varför vissa av de gamla vanorna faktiskt var kloka – och samtidigt förkasta sådant som visat sig vara ineffektivt eller skadligt.
Vi behöver inte välja mellan modern medicin och örter.
Vi behöver inte välja mellan gymmet och skogspromenaden.
Vi behöver inte kasta våra datorer.
Men kanske behöver vi fråga oss lite oftare:
Vad är människokroppen faktiskt byggd för?
Gör det enkelt – tänk som mormor och farmor
Nästa gång du står inför två alternativ kan frågan vara förvånansvärt användbar.
Vatten eller en neonfärgad dryck?
En promenad eller ytterligare en timme framför skärmen?
Blåbär eller blåbärssmak?
Mat lagad från råvaror eller något med 25 ingredienser?
En kopp torkade örter eller ännu en produkt där den ursprungliga växten knappt går att känna igen?
Svaret behöver inte alltid vara det ”gamla” alternativet.
Men kanske borde det vara det lite oftare.
För våra kroppar lever i 2026.
Men biologin de bygger på är betydligt äldre än så.
Se alla våra bästsäljare här!
